Vad ska DU bli när du blir stor.....

I en perfekt värld vet vi alltid vad vi vill, jag har vetat vad jag vill sedan jag var runt sju år gammal. När alla andra barn i klassen ville bli flygvärdinnor eller poliser, ville jag bli författare, jag vet inte varför jag visste att det var vad jag ville bli, men jag vet att jag och två andra tjejer ville bli något annat än flygvärdinnor.

A ville bli krukmakare och JB ville bli skådespelare, att vi hade ett så högt antal av aspirerande flygvärdinnor berodde nog mest på att en eller två av de tjusiga mammorn i klassen hade detta yrke. Jag var tydligen redan vid sju års ålder föga imponerad av brunkräm, välapplicerat rött läppstift, markerade käkben i form av rosa rouge, som trippade runt på sylhöga klackar och beklätt i pals.

Och då talar vi inte om den päls som bepryder mina ben efter två veckor utan rakhyvel, utan om påls som förmögna män köper åt sina fruar. Dessa flygvärdinnefruar, hade säkerligen inte köpt sina pälsar på flygvärdinnelöner, men det visste självklart inte vi ungar om. Jag skrev, och berättade från första stund, jag hade så mycket att berätta… livet var som en saga, men barn låter inte andra barn vara lyckliga, annorlunda är alltid annorlunda...

A har efter många om och men funnit kärleken och väntar sitt andra barn, hennes väg dit var krokig och brokig, men en sak vet jag, att hon inte är krukmakare, och jag är ganska säker på att hon inte vill bli krukmakre längre... och nu när jag tänker på det är jag inte ens säker på om det var hon som ville bli krukmakare...