onsdag 25 mars 2009

Jag vet att jag inte är ensamast i hela världen... men ibland känns det bara så...

Det har gått över nu,känslan av att allt bara faller samman, känslan av att världen hålls samman av alltför tunna trådar...

Jag tar några djupa andetag, bästa vännen från Sverige ringer,... jag pratar av mig på fem minuter... och hela världen ligger i raka längder igen! Ibland behövs så lite för att göra saker så mycket enklare...

1 kommentar:

Unknown sa...

kärlek och kärlek och ännu mer kärlek till dig!!!