Jag tränar, jag blir bättre, men får ändå inte mer speltid.
Mitt lag vägrar att inse fakta, vi var inte förberedda, och det andra laget hade jobbat HÅRT för att kunna slå oss. Som vanligt känner jag att jag inte riktigt passar in, jag är som vanligt lite annorlunda. Antar att jag alltid kommer att vara lite annorlunda, jag är tyst studerar, lyssnar och absorberar, jag analyserar.
Önskar att någon kunde lyssna på mig ibland, bara lite, ibland!
2 kommentarer:
Äh, kom hit och ät citronmarängpaj med mig och J istället :)
Hallonglaserade chokladmunkar ar det som galler ta mig faen, en om dan, gor kroppen gla
Skicka en kommentar