Ibland så känns allt så meningslöst

Ibland kommer könslan över mig, den kastar sig över mig som ett hungrigt monster, och dagar då jag flera timmar sysslolös löper känslan amok.
Jag behöver en kram och alla armar är för långt borta, jag behöver tröstande ord, men inga talar till mig, utan istället sitter jag och tittar rakt fram.
Jag vet att om en timme, när Josie kommer och hämtar mig kommer allt kännas mycket bättre, två timmars träning kommer att gör mig exhalterad, endorfinerna kommer riva i min kropp och mjölksyran bränna. Och smärtan kommer att förbytas mot lycka...