Men älska mig då!

Älskade kvinna,
sommaren låg het, hetare än tidigare, svetten rann längs ryggen, ner över benen, jag skyndade mig, snabbare, snabbare än jag egentligen ville. Vi var tre på rad, hon, jag och du, älskade kvinna. Du skrattar mot mig, men ler med intresse in i hennes ögon, du söker i henne vad jag försöker finna i dig. Jag låter benen löpa fortare, för att jag kan, vet att hon inte hinner med, men du låter mig försvinna, för i din blick finns bara hon. Hon som jag vet du inte kan få, och du som jag aldrig kan få, eller vill ha, fast jag vill ha dig, men erkännandet. Nej du vet, fast du inte vet, jag håller min hemlighet, lika nära som du håller mig, i de korta sekunderna, du kramar om mig.
Doften av nyklippt gräs, av sommartid som snart kommer svepas in i regn från Stilla Havet, de korta heta sommar månaderna som alltid stannar för att försvinna.

Snälla du, älska mig nu, de omöjliga kan bli möjligt, i en kort sekund, i sommarens sista andetag.