Ok, ärligt talat!

Så jag är less, helt less på skolan, vill inte gå upp ur sängen... jag släpar fötterna efter mig... Jag vill inte göra något alls! Jag äe inte motiverad, jag är inte intresserad, jag kan redan delar av vad jag studerar och jag vill inte så mycket mer... inte alls, jag vill inte, det är som en kraft inom mig pressar emot, jag strövar och stretar, men det går inte, inte alls, jag vill inte...

Sensate dagarna har jag tänkt mycket, jag älskar rollerderby, det bästa jag vet, vill inte göra något annat! Men jag är klar med seattle, vi har de regionala mästerskapen i början av oktober, och om vi placerar oss bland de tre bästa så är de nationella mästerskapen i mitten av november. Men sedan undrar jag om jag inte är klar, färdig, finito!

Kanske dags att flytta hem till Europa? Till Stockholm? London? Berlin?

skynda dig

Det är aldrig försent att glömma och aldrig förtidigt att minnas... jag väntar ändå... men kanske inte på dig

sommaren 2009

Jag svettades hela sommaren, i en stad vid Stilla Havets strand, sältan från havet i vinden satte sig i mitt hår, det viskades bland vänner, att jag var som jag var. De kom till mig och grät med öppna ögon, och jag slöt mina och drömde mig bort. Doften från havet tog min själ och jag önskade att du var här.

Det var svetten som gjorde att jag smakade salt när jag försiktigt slickade ovansidan av min hand. Jag satt på en terass, i hjärtat av en stad jag nu kände alltför väl, jag drack djupa klunkar av öl, öl från det lokala bryggeriet. Jag skrattade fast skrattet aldrig nådde ögonen kände jag mig ovanligt hel.

Nätterna började svalna i slutet av Augusti, och jag frös i mina korta shorts, men jag brydde mig inte riktigt, för jag var långt ifrån mitt kalla hemland. Kylan jag hade i mitt hjärta tinade ändå inte, den hade kommit för att stanna, även i Stilla Havets lockande bris...

semester från världen

det var på tiden, jag stängde av telefonen, låste dörren, och tog semester, i min säng, med fyra böcker

Ah, jag känner mig nästan som en ny människa... nästan, men med dubelt så mycket att göra... MOTIVATION... någon?

Twighlight....

Argh... vampyrer och omöjlig kärlek!
Detta är böcker jag inte alls borde plöja...
Har redan läst de första två böckerna...

Läxorna ligger bredvid sängen, ohhhh... jag viiiill ju bara läsa och låtsas att jag är i en helt annan värld. Att jag har någon som älskar mig så oääändligt, att de springer genom skogen hela natten för att vara säker på att jag är i säkerhet...

Jag faller tillbaka mot alla minnen och det gör bara lite lagom ont

Hon studerar mig alltid, säger till mig vad jag skall göra, och vid min Gud att jag önskar att hon bara kunde hålla tyst och låta mig vara. Låta mig var den jag är, låt mig äntligen lista ut vad jag kan.

Mina vingar, de flaxar lite mer för varje år, men oj, så rädd jag är för att misslyckas, att krossa de förhoppningar de alltid har. Jag vågar ingenting, jag står paralyserad vid klippans kant och kanske vågar jag... bara inte riktigt ännu... inte riktigt nu!

Men jag har några månader, dessa månader, skall jag fylla med mitt nya jag, jag skall våga mera, jag skall ta chanser, jag skall bita ihop och komma igen, och igen, och faktiskt följa mina drömmar.

Men älska mig då!

Älskade kvinna,
sommaren låg het, hetare än tidigare, svetten rann längs ryggen, ner över benen, jag skyndade mig, snabbare, snabbare än jag egentligen ville. Vi var tre på rad, hon, jag och du, älskade kvinna. Du skrattar mot mig, men ler med intresse in i hennes ögon, du söker i henne vad jag försöker finna i dig. Jag låter benen löpa fortare, för att jag kan, vet att hon inte hinner med, men du låter mig försvinna, för i din blick finns bara hon. Hon som jag vet du inte kan få, och du som jag aldrig kan få, eller vill ha, fast jag vill ha dig, men erkännandet. Nej du vet, fast du inte vet, jag håller min hemlighet, lika nära som du håller mig, i de korta sekunderna, du kramar om mig.
Doften av nyklippt gräs, av sommartid som snart kommer svepas in i regn från Stilla Havet, de korta heta sommar månaderna som alltid stannar för att försvinna.

Snälla du, älska mig nu, de omöjliga kan bli möjligt, i en kort sekund, i sommarens sista andetag.

som mina händer rör dina

Hon sitter så nära mig, jag kan känna henne, hon är aldrig stilla, hon pratar ständigt, nästan maler, berättar allt, och jag gäspar aldrig. Jag söker desperat efter något att säga, men håller slutligen käften..
Mest för att det är enklast så, så mycket enklare att bara sitta där, att bara lyssna istället för att agera...
Istället för att låta pekfingret sakta smeka hennes kind, följa hennes mjuka kinders konturer, stanna vid det lilla ärret vid läppen, och sedan se in i hennes mörkt bruna ögon.
Hon fortsätter mala på medans jag tittar på henne, hennes starka brunbrända ben, hennes vältranade armar, hennes tjocka bruna hår som jag vet är klippt i en skrattframkallande feminin frisyr, men som hon sveper bak i ett gummiband. Mörka ögonbryn, som hon just nu berättar för mig att hon måte hålla efter, annars påstår hon att hon ser ut som en kroatisk pirat.
Jag undrar vem jag skulle behöva vara för att hon ska älska mig, bara mig, för att hennes intensiva ögon skall börja glittra när hon ser på mig. Jag undrar hur hennes händer skulle kännas mot min rygg, mot min mage mot mina kinder?
Sådant sitter jag och undrar når hon frågar mig om jag vill ha en öl till... jag tackar nej och går hem...

JAg har redan lekt med elden, och just äe nog brandkåren på semester...

Och så åkte jag till Vegas

Jag och Krissy Krash från LA Derby Dolls... Jag rullade i 100grader farenheit...