Streamar SVT, tittar på Draknästet och saknar min käre far, som faktiskt får mig att le när han sätter handen över ansiktet.
Ibland saknar man sin familj något helt enormt.... eller särskilt sin helt omöjliga far, som man inte bara kan låta bli att älska...
onsdag 27 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar