måndag 4 maj 2009

och som vanligt är jag lite snurrig

Och kär är jag, men det kommer inte fungera, fast jag vill att det skall fungera. Hon dricker för mycket, så är det bara. Hur avslutar man något man inte vill avsluta men måste avsluta för att skydda sig själv.
Jag ser in i hennes vackra bärnstens färgade ögon och vet att jag aldrig kommer kunna förlåta mig själv för att jag säger orden. - Det kommer inte fungera, vi kommer bara skada varandra....

Jag vill, vill, vill ju inte... men jag måste, för att kunna fortsätta leva med mig själv. Jag vet att hon kommer gråta, och jag kommer gråta, och hon kommer gråta och jag kommer att gråta mer... Jag tror inte jag klarar av det. Men när jag kommer hem från skolan idag skall jag prata med henne, få henne att förstå att jag inte klarar av att leva i 180 längre, att jag har gjort det förut, att det gick åt helvete och nu är Em här.

Julia, Julia, min Julia, jag älskar sättet hon tittar på mig, men samtidigt avskyr hur hon glömmer bort mig, hur hon dricker fast hon inte borde. Hur hon har ont i ryggen och magen, allt för att hon dricker. Jag avskyr att jag är så förälskad, att varje gång hon tar min hand ler hela min insida. När hon kysser mig smälter jag och vill bara krypa närmare, närmare och närmast... SATAN, varför ör det så svårt... jag vill ju bara ha henne, som hon är när hon är nykter och bara helt underbar! Varför händer det härjämt mig?

1 kommentar:

Anonym sa...

hjärtat,

vi faller så lätt dit där vi känner igen oss. i alla dessa älskade människor som tyvärr har olater som vi hatar. hatar att vi älskar just dem, fast vi vet att dem är så fel.