Anya Heels gifte sig i helgen...

...och hela laget var där för att fira hennes nya status som fruga...

Sitter och tittar på Draknästet

Streamar SVT, tittar på Draknästet och saknar min käre far, som faktiskt får mig att le när han sätter handen över ansiktet.
Ibland saknar man sin familj något helt enormt.... eller särskilt sin helt omöjliga far, som man inte bara kan låta bli att älska...

I helgen hade vi ett lag event....

Mame, Ima, Caddie, jag, Shovey och Nasty is Sockit Wenches version av The Village People...

Det har varit en mycket turbulent vecka...

Flickvännen fick panik och gjorde slut, jag började hångla med en annan flikka dagen därpå... en flikka som säkerligen är mycket stabilare och mycket mindre alkholiserad och några år äldre... Det gjorde ändock ont, att Julia inte ville, att hon sa att hon brydde sig om mig, så hemskt mycket, men inte klarade av att vara med mig. För att hon var rädd att såra mig, jag är less på att alltid höra det. Att jag är fantastisk på alla sätt och vis, men att det är fel tid. Just nu... Jag är faktiskt här just nu, varken tidigare eller senare... våga för faen hoppa med mig!

Men vågar hon inte, så vågar hon inte... och jag gav upp sanbbt, var rädd för att hon var för mycket som Carolyn, hon som drack så mycket. Jag har en fallenhet att bli förälskad i alkholiserade damer med mycket problem. Så vem vet, Julia kanske räddade mig från att ännu en gång få mitt hjärta krossat i en ihållbar situation. Jag kanske är en av alla dem som älskar för mycket, som bryr mig tills det gör ont... men sådan är jag...

Flikkan som jag nu träffar, är annorlunda, hon är bara två år yngre, har rest runt halva jordklotet och kokar kaffe på morgonen. Hon ler mot mig, men avgudar inte mig, hon åker rullskridskor men spelar inte rollerderby. Det är inte passionerat som med Julia, och vi tar det lungt, men inte för lungt... men vi får se, det kan vara för bra, det kan vara jag som inte är manisk längre... hyperaktiv, men inte manisk...

Klockan klämtar och det är vår...

Ursäkta att jag varit frånvarande...
Men två bortamatcher... en i San Fransisco och en i New Mexico... vi vann båda...

Så det plus en söt men ganska tidskonsumerande flickvän, skola och inget internet hemma... gör att jag helt har ignorerat min blogg... Sorry!

Men vi vann båda matcherna och till helgen skall jag gå på bröllop!

My Silverfox

I think of you while watching the time go by, I think of you while the rain is falling outside, I think of you when I wake up in the morning, next to you.
I am spellbound, arms and legs tangled, fingers weaved and nose against cheek and lips whispering words. My silverfox, laying next to me in bed, my heart skip and jump, just like me, and that loneliness is so far away, and I wonder how I ever did it before. Before that night we met, a long time ago, when we dove into bushes together and I never knew that later, much later we would meet again. I did not know and you did not know, neither of us knew that life would bring us together much later and put us in the spot we are right now...

Teeeeaaaaam Magic....

Mindy, Mackenzie, Julia och jag.....

yikes baby yikes

Skolan
skolan
skooooolan...

Har jag sagt att jag avskyr matematik? Alla dessa nummer... och inte nog med nummer, de har minsann mage att slänga in en bunt bokstäver också, som om man inte hade nog med att behöva räkna!

med tanke på det tidigare inlägget...

Jag kommer sannolikt inte alls att göra slut, för jag kan inte... inte alls... jag är helt kär, jag vill inte vara kär, jag har liksom alltid en tendens att vara lite dum i huvudet... Ah... men den här veckan... och nästa vecka... och veckan efter det!

Jag vill ju bara vakna up bredvid henne! Det är ju det jag vill!

och som vanligt är jag lite snurrig

Och kär är jag, men det kommer inte fungera, fast jag vill att det skall fungera. Hon dricker för mycket, så är det bara. Hur avslutar man något man inte vill avsluta men måste avsluta för att skydda sig själv.
Jag ser in i hennes vackra bärnstens färgade ögon och vet att jag aldrig kommer kunna förlåta mig själv för att jag säger orden. - Det kommer inte fungera, vi kommer bara skada varandra....

Jag vill, vill, vill ju inte... men jag måste, för att kunna fortsätta leva med mig själv. Jag vet att hon kommer gråta, och jag kommer gråta, och hon kommer gråta och jag kommer att gråta mer... Jag tror inte jag klarar av det. Men när jag kommer hem från skolan idag skall jag prata med henne, få henne att förstå att jag inte klarar av att leva i 180 längre, att jag har gjort det förut, att det gick åt helvete och nu är Em här.

Julia, Julia, min Julia, jag älskar sättet hon tittar på mig, men samtidigt avskyr hur hon glömmer bort mig, hur hon dricker fast hon inte borde. Hur hon har ont i ryggen och magen, allt för att hon dricker. Jag avskyr att jag är så förälskad, att varje gång hon tar min hand ler hela min insida. När hon kysser mig smälter jag och vill bara krypa närmare, närmare och närmast... SATAN, varför ör det så svårt... jag vill ju bara ha henne, som hon är när hon är nykter och bara helt underbar! Varför händer det härjämt mig?