Du är artig och du är glad, men ingen sörjer när du dör... och ingen vill veta vart du köpt din tröja... japp det var den sommaren när jag klädde mig slaviskt i svart och vitt, vi åkte på festival, det var gratis, för vi jobbade, det regnade och jag grät som vanligt för att jag var förvirrad, jag visste nog precis som alltid att det var ganska värdelöst allt det där som egentligen spelade någon roll. Jag träffade nya och gamla vänner och regnet föll och jag ruskade av mig regn och sorger som om jag var av teflon. Jag hånglade med en av mina drömtjejer och det betydde ingenting och vi klättrade i klätterställning och det var halt...
Det var sommaren när Yjana träffade sin Kalle och det var sommaren när allting hände men inget förändrades.

Så minns jag sommaren då jag lämnade Sverige, allt var svart och vitt, allt föll och jag var påväg bort, som alltid... alltid...