Svenska män... vi tittade på dem i lördags kväll...

Det är något speciellt med svenska MÄN, de är lite mer manliga men utan att vara matcho, de är dushade med uttänkta outfits, men utan att vara slemmiga. De doftar nydushat, glad bitterhet och omtanke, de är vackra att titta på och de skrattar utan att vara nedvärderande.

Svenska män är faktiskt inte alls så dumma, de är välutbildade, de tror inte att de är förmer eftersom de har växt upp under Jante lagens vassa egg, de tar för sig men utan att armbåga och de har inget emot lite obekväma stugor, trygga bilar och nakenbad mitt i natten.

Den svenske mannen är dock så korrekt att det förslår, men jag tror jag gillar det, han tror att han är något, men oj så genomskinlig... Han är jobbig när han är full, han bryr sig kanske lite för mycket om vart du köpte din tröja och han kanske inte alltid fattar när du skämtar...

Men när det kommer till kritan är den svenske mannen något att hålla i handen när åskan går...

Mina tomater börjar mogna

JAg är kass på förhållanden, helt galet kass... Jag och min käre pojkvän talade ut, kom på att vi vill olika saker, i september nösta år. Jag vill hem till Sverige och han vill till Kalifånien. Fånigt att flytta dit tycker jag, orealistiskt att flytta till Sverige tycker han, så det verkar som om vi blir sambos fram till Juni nösta år, och sedan får vi se. Antagligen gå skilda vägar....

Jaha, jasså, skall det vara så enkelt att bara bestämma ett bäst före datum på ett förhållande? Antar att vi inte är som alla andra, eller kanske vi bara skjuter upp problemen till juni 2009... Men juni 2009 är jag gammal och visare, så varför ta ut sorger i förskott?

Man får aldrig vara riktigt lycklig...

När man nästan är där är det som om mattan rycks under fötterna och man får snällt falla handlöst.