Anya Heels gifte sig i helgen...

...och hela laget var där för att fira hennes nya status som fruga...

Sitter och tittar på Draknästet

Streamar SVT, tittar på Draknästet och saknar min käre far, som faktiskt får mig att le när han sätter handen över ansiktet.
Ibland saknar man sin familj något helt enormt.... eller särskilt sin helt omöjliga far, som man inte bara kan låta bli att älska...

I helgen hade vi ett lag event....

Mame, Ima, Caddie, jag, Shovey och Nasty is Sockit Wenches version av The Village People...

Det har varit en mycket turbulent vecka...

Flickvännen fick panik och gjorde slut, jag började hångla med en annan flikka dagen därpå... en flikka som säkerligen är mycket stabilare och mycket mindre alkholiserad och några år äldre... Det gjorde ändock ont, att Julia inte ville, att hon sa att hon brydde sig om mig, så hemskt mycket, men inte klarade av att vara med mig. För att hon var rädd att såra mig, jag är less på att alltid höra det. Att jag är fantastisk på alla sätt och vis, men att det är fel tid. Just nu... Jag är faktiskt här just nu, varken tidigare eller senare... våga för faen hoppa med mig!

Men vågar hon inte, så vågar hon inte... och jag gav upp sanbbt, var rädd för att hon var för mycket som Carolyn, hon som drack så mycket. Jag har en fallenhet att bli förälskad i alkholiserade damer med mycket problem. Så vem vet, Julia kanske räddade mig från att ännu en gång få mitt hjärta krossat i en ihållbar situation. Jag kanske är en av alla dem som älskar för mycket, som bryr mig tills det gör ont... men sådan är jag...

Flikkan som jag nu träffar, är annorlunda, hon är bara två år yngre, har rest runt halva jordklotet och kokar kaffe på morgonen. Hon ler mot mig, men avgudar inte mig, hon åker rullskridskor men spelar inte rollerderby. Det är inte passionerat som med Julia, och vi tar det lungt, men inte för lungt... men vi får se, det kan vara för bra, det kan vara jag som inte är manisk längre... hyperaktiv, men inte manisk...

Klockan klämtar och det är vår...

Ursäkta att jag varit frånvarande...
Men två bortamatcher... en i San Fransisco och en i New Mexico... vi vann båda...

Så det plus en söt men ganska tidskonsumerande flickvän, skola och inget internet hemma... gör att jag helt har ignorerat min blogg... Sorry!

Men vi vann båda matcherna och till helgen skall jag gå på bröllop!

My Silverfox

I think of you while watching the time go by, I think of you while the rain is falling outside, I think of you when I wake up in the morning, next to you.
I am spellbound, arms and legs tangled, fingers weaved and nose against cheek and lips whispering words. My silverfox, laying next to me in bed, my heart skip and jump, just like me, and that loneliness is so far away, and I wonder how I ever did it before. Before that night we met, a long time ago, when we dove into bushes together and I never knew that later, much later we would meet again. I did not know and you did not know, neither of us knew that life would bring us together much later and put us in the spot we are right now...

Teeeeaaaaam Magic....

Mindy, Mackenzie, Julia och jag.....