Vi möttes för månader sedan, jag skrattade, slog mina armar om henne, hon var en vän till en vän, och i alkoholens vänskapliga utkant blev hon min vän också. Vi pratade sällan, vi blev vänner på Facebook, Myspace och säkert någon annanstans. Hon visste mitt mitt namn och jag hennes, vi dansade på fester i sekunder innan vi vandrade mot andra mål, andra läppar och förhållanden som inte var hon och jag.
Hon och jag var inte en tanke, inte ens det minsta embryo, inte någonsin i våran tankevärld, och vi skrattade och ibland flirtade, men inte på riktigt.
Och nu ligger vi i hennes säng, omslingrade, det är på riktigt, hon håller om mig, och jag vet att hon menar det och jag vet att jag menar det. Det är så rätt, och så fel, just nu är inte tid....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar