Det har varit på gång så pass länge, så visst är det lite smärtsamt, men ändå inte. Kanske är det jag som är känslokall, men det känns ganska skönt att ha ett eget rum. Jag kan stänga av TV:n när jag vill och jag kan vakna tidigt på morgonen och plugga i sängen. Jag kan stänga ute katterna från rummet och städa i min egen takt, och inte ständigt behöva plocka upp efter honom.
Jag har mitt eget hem nu, och jag är ledsen, men samtidigt lite glad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Skönt att höra att du är ok, och guuuud vad jag kan relatera till att det är skönt och jobbigt på samma gång. Bara du vet att jag finns här till hundra OM det skulle behövas. Alltid. Jämt. Oavsett.
Tänker på dig, massor.
Skicka en kommentar