Friends for life...

Jag har inte varit Lucia sedan dagis...

Jag VET att jag ville vara Lucia, eller i alla fall tärna i treans luciatåg, men istället blev jag tomtebobarn, för fröken försökrade mig om mina dramatiska talanger...

Vad ska DU bli när du blir stor.....

I en perfekt värld vet vi alltid vad vi vill, jag har vetat vad jag vill sedan jag var runt sju år gammal. När alla andra barn i klassen ville bli flygvärdinnor eller poliser, ville jag bli författare, jag vet inte varför jag visste att det var vad jag ville bli, men jag vet att jag och två andra tjejer ville bli något annat än flygvärdinnor.

A ville bli krukmakare och JB ville bli skådespelare, att vi hade ett så högt antal av aspirerande flygvärdinnor berodde nog mest på att en eller två av de tjusiga mammorn i klassen hade detta yrke. Jag var tydligen redan vid sju års ålder föga imponerad av brunkräm, välapplicerat rött läppstift, markerade käkben i form av rosa rouge, som trippade runt på sylhöga klackar och beklätt i pals.

Och då talar vi inte om den päls som bepryder mina ben efter två veckor utan rakhyvel, utan om påls som förmögna män köper åt sina fruar. Dessa flygvärdinnefruar, hade säkerligen inte köpt sina pälsar på flygvärdinnelöner, men det visste självklart inte vi ungar om. Jag skrev, och berättade från första stund, jag hade så mycket att berätta… livet var som en saga, men barn låter inte andra barn vara lyckliga, annorlunda är alltid annorlunda...

A har efter många om och men funnit kärleken och väntar sitt andra barn, hennes väg dit var krokig och brokig, men en sak vet jag, att hon inte är krukmakare, och jag är ganska säker på att hon inte vill bli krukmakre längre... och nu när jag tänker på det är jag inte ens säker på om det var hon som ville bli krukmakare...

Jag tror jag flyttar till NYC

Det är dags, jag tar ett djupt andetag och så kliver jag in i en helt ny värld... gratulerar världen... jag flyttar till NYC om två måndader!

Verkligheten i Stockholm

Vaknar 5.30 på morgonen, tittar på Martha Stewart gör konstiga japanska prydnadsbollar och kan inte alls sova.

Var på styvbroders trettioårs kalas och sedan ut på middag med Fadern igår, på F12 med konsthandlare och konstnärinna. Morbida samtalsämnen som snar väntande död avnjöts med förätt för att sedan leda till lättsammare samtalsämnen när jag för första gången sätte tänderna i tre vällagade bitar av död kronhjort.

Vegetarian av varierande grad i 16år, jag tror att det är dags att komma ut nu, jag är numera köttätare... inte i tid och otid... men minst en eller två gånger i veckan... Jag är nyfiken, jag känner att det är dags att få mumsa kött ett tag innan jag återgår till min mer vegetariska livstil...

I Sverige...

Snart i Sverige... om typ två timmar...
Samma mobil nummer som de senaste tolv åren!
Ring!

Re-AnimateHer och jag

Jules Doyle, varan liga fotograf hade en liten session med mig och Mater igar... Mer kommer snart...