fredag 29 januari 2010

Packa, packa, packa... och snart redo att lämna Seattle bakom mig...


Ahrg... hur har jag lyckats samla på mig så mycket saker de senaste sex åren?
Ingen aning!
Inte den blekaste!

De känns som om jag inte gjort annat än donerat, säljt och slängt de senaste två veckorna... och ändå så har jag så SJUKT mycket saker...

Hm... den som har mest saker när han eller hon dör, vinner, eller hur??

(Bilden är inte relaterad till texten, eller den är relaterad, men har inget att göra med mitt rum, för så ill är det inte)

2010 - Friskt vågat hälften vunnit


Japp, så är det... mottot för 2010... för mig och Em
I år skall jag sluta vara så blase', erkänna att även för att man tillhör den ironiska generationen behöver man inte skämta om allt.
Det är okej att visa en riktig känsla, exponera... exhaltera... våga säga hur man känner... att våga erkänna att man inte är gjord av sten (även om vi nu alla vet att jag är det)

Hm, räknas anonyma kärleksbrev?

Jag är verkligen URUSEL på det här...

torsdag 28 januari 2010

Jag drömde så konstigt i natt.

I natt så drömde jag så underligt, jag drömde om Ornö där jag spenderade min barndoms somrar. Det luktade blöt asfalt och jag stod i ett vägskäl, precis efter den jobbigt lååånga backen vid Kurres hus, Kurre hade antagligen Ornös mest välskötta trädgård, och en gång gav han mig ett hängsmycke med min månadsten. Västkust stugan som var vårt första sommarhem låg bara ett stenkast till höger. Till vänster bodde Jessica som var min bästa kompis en sommar eller två, en sommarkompis som jag berättade allt för, tills hösten kom. Sedan sågs vi inte under hela hösten, vintern , våren, vår vänskap låg i träda som fälten även om vi båda bodde i Stockholm, men i olika stadsdelar.

I natt drömde jag att jag stod där i stillheten som följer regn, blöt asfalt, grusväg och barrskog. Sugandes på en liten Djungeljuice med björnen Baloo, min favorit, den sommaren Baloo dansade och jag föll på gråstenshäll och skrapade upp hela kinden. Jag stod där och funderade vart jag skulle gå, och jag vände mig till höger, och precis där vägen krökte sig stod, HAN, han vars famn gör mig så otroligt varm. Jag visste inte vem han var. Mina långa smala flickben vägde fortfarande fram och tillbaka, det spritte i dem... sedan tog de ett försiktigt steg, ett kliv och plötsligt var hela jag en blixtrande tioåring som sprang med fladdrande tunt genomskinligt hår rakt mot utsträckta armar. Orädd. Jag slängde mig i en sista utandning in i hans famn, trygga armar slutna runt min späda barnkropp. Han svängde mig runt, runt, runt och plötsligt var jag inte längre nio utan jag var jag som jag är idag.
Han kysste mig och sade att han väntat och jag skrattade för jag visste att det var sant, i min dröm.

onsdag 27 januari 2010

Ibland är det trevligt att veta att man skall åka...

Ibland känns det som om jag inte kan lämna Seattle fort nog, för att en timme senare ha fruktansvärd separationsångest....

Ahhhh... Hjälp??

tisdag 26 januari 2010

6 dagar kvar i Seattle

Japp, det lider mot slutet...

onsdag 13 januari 2010

När man hittar på bilder som den här online, så inser man att man kanske inte kommer bli statsminister...

Och så fyllde jag ett år äldre.... och vännerna köpte tårta...

Och vidare i livet vi trampar

Gamla tider, nya tider... tiden har sin gilla gång, och vi gör vad vi kan för att påverka, få timmar att bli våra timmar, få tid vara vår egen, att inte leva på lånad tid.
Ändå är det som om vi inte riktigt vågar, ta hela steget ut, utan vi håller oss fast i visaren, kravlar mot tiden, vägrar inse att tåget har gått och allt vi har kvar är minnen och förmågan att skapa nya minnen.

tisdag 12 januari 2010

Ibland är mina kompisar så sjukt roliga!

Vet inte om det är för att jag umgås med humorbefriade Amerikaner eller för att jag är lätt att underhålla. Men har precis suttit och läst två av mina gamla vänners bloggar... och skrattat så jag kiknar och Amerikanskan bredvid mig börjat be om översättning!
Mirijam och MsN00b... tackar för underhållningen! För att ni är så rakt på sak på ett lustigt underfundigt sätt... bra för magmusklerna liksom!